den dagen du dog hörde jag helikoptrar
 & jetplan som flög över seouls gamla huvud
 solen var stekande het och brände ner
 teheran-ro & stålgatorna i gangnam
 var fyllda av unga flickor med paraplyer
 vid tunnelbaneentrén höll en ung man
 en äldre man om händerna han skrev
 någonting i ett litet block, båda såg ledsna
 ut för något men jag visste att det inte var
 på grund av dig; & när jag gick nedför trapporna på väg 
 ner i tunnelbanestationen tittade jag på flickor som kom upp
 med handväskor som täckte deras bakdelar för att
 förhindra tjuvtitten under kjolen & de kameror
 jag nyligen läst om blir fler …
 jag visste att du just hade dött & hur
 kunde någon här ha den vetskapen
 men det gjorde mig ledsen hur som helt att tänka
 på ditt långa & otroliga liv & livet
 för gwangjufolket som är så olikt från
 det liv flickan har hon går genom gangnam
 hon bär en ansiktsmask inte för att hon har influensa
 utan på grund av ett besök nyligen hos ansiktsdoktorn
 & det är inte hennes fel & jag vet ingenting 
 om hennes liv men jag undrar vad poängen är
 med allt detta trots att jag inte förväntar mig ett svar
 från henne för att inte tala om någon här jag måste hitta mina
 egna grunder för livet & gå vidare inom mig,
 jag måste sluta tänka på sorgliga saker som
 fotot av dig och kim jong-il, hand i 
 hand till sist, medan ko un tittade på; jag måste tro
 på någon sfär av frihet där
 flickor kan gå omkring med korta kjolar
 & hålla paraplyn för att skydda sina blekta
 ansikten från den skadliga gamla solens gamma strålar
 & pojkar måste inte göra sin tjugosex
 månader & gamla kvinnor behöver inte leva i 
 källarvåningar & kravla uppför trapporna
 & ingen försöker stjäla blicken upp under kjolen hos
 någon alls & sjabbiga gamla mattor täckta med röd
 chilli utlagda för att torka kan bli lämnade mitt i 
 gatan; jag måste tro på den här 
 gatan & anledningarna för att vandra ensam på natten
 & så skriver jag & tänker på dig i förfluten tid
 & vet att bara några timmar efter att du dött
 hade din wikipediasida ändrats för att skildra
 faktum & då visste jag att du verkligen var borta
 & det stod bortom alla tvivel & ditt liv var inte 
 längre en artikel som inte citerar sina källor
 utan snarare en sång fri från kidnappare och fiender
 & krokodiler som gråter aloe vera tårar ja glöm
 att det inte spelar roll nu, du kommer att ansluta till mr roh
 någonstans bakom ett vattenfall & tillsammans kommer ni
 vänta på att resten av oss ska anlända (en efter en som
 sommardagar fyllda med tårar som faller & händer
 

                         & solsken