Tag: seoul (page 1 of 8)

Anthologised and reprised: “Jetlag World”

The last time a poem of mine appeared in a journal was back in 2013. But in the intervening years, the dim flame of my poetic muse has been sustained by the appearance of some of my published poems in a number of anthologies.

Suddenly, these old poems have a new agency. They just “hit differently” the second (or sometimes even third!) time around. Sure, there’s only five of them, but that’s, like, one every two years. And in the absence of any other kind of engagement with the publishing space, I’ll take those odds.

Read more

염기도: Basicity

Go back to Basi: get
   silly fresh.

Tidy your hair: check  
   that every memory you recall 
   is actually         yours. 

You may not get another chance 
   to protest at the passing of time 
   with such rigour. 

In Basi, all men wear shoulder pads. 

Hoaxes are committed on a daily basis. 

Don't be worried, 
   over-confident or fooled - 
   you have already been defrauded. 

Smell the long wisps of a lie, 
   coiled in the air 
   just above       your identification badge. 

Walk the streets and cross yourself 
   off wanted lists. 

Graffiti is encouraged here. 

Custom dictates that women be served first, 
   whether in a restaurant 
   or a bureaucratic exam. 

Water pipes dispense a strange liquor. 

Bathing in this yellowish gooze 
   is said to ward off many ailments. 

Those who make these claims 
   are also said to be 
   in the employ of one company 
   or another. 

Did you forget your satchel? 

How, then, do you expect 
   to gain entrance to our gentleman's club? 

You will spend the next four hours 
   in a cheap and dilapidated hof, 
   throwing peanuts at the walls and 
   lining up to urinate 
   in a closet half your size. 

Don't even think of initiating a bowel movement. 

Poetry evenings, while abounding, 
   suffer from syrupy background music during the recitals. 

You will one day experience 
   the sad fate of mis-recognising 
   your own words, pumped out of a loudspeaker, 
   their meaning changed by 
   the simple juxtaposition of violins 
   or piano with your original intent. 

In this city, no one is allowed to clap hands. 

To do so would be to violate an unwritten law. 

You may sleep, but only under the neon moon. 

The weather is surprisingly mild 
   at this time of year. 

The mopeds barely disturb the people's sleep 
   but their dreams - ah! 

If only you could see them!

When morning comes, 
   be sure to keep a map beside you.

Reassure your nocturnal half that 
   Basi is real. 

Just like the obscure system of 
   pressure points said to lead 
   to that oh-so-ordinary city, that

         of the smile.

대담시: Audacity

City of burnt grass and black limousines. 

City of nudes and spider lilies, 
     where the grass stands up even though it is on fire, 
     whistling a harvest tune. 

By the railway lines, 
     entropy rules: jagged weeds 
     and mystery melons scramble for space, 
     riddling the rails, 
     disguising the sleepers with their fantastic tendrils. 

Like a smoker's signal, 
     brave and futile. 

Trains slice these ribbons into tendons, 
     timetabling history, scattering seeds, 
     accelerating some abstract chaos. 

Trampled soccer balls like snakeskin or leather on the shining road. 

Dressed as inspectors, 
     we climb the stainless steel stairs, 
     pass the plastic clinic and the coffee mall, 

     then enter the machine room. 

Here, the rumble of traffic is merely a shiver in your bowels, 
     barely shaking the keys. 

Predicting story arcs is what it's all about. 

     Prisoners, 
          good deeds and friendships betrayed. 

The studios will be eating out of our hands. 

Privately, 
     we model alternate scenarios: 

     the prisoner escapes; 
     the can of boiled beef falls from the adjutant's hand; 
     a friendship is consummated in a bloody latrine scene. 

Here, 
     the streets are viewed as if through 
     the screenshots of an amateur photographer: 

     the perspectives slightly skewed, 
      casting one's eye off balance. 

Jets scramble overhead, but no one notices. 

The flags of a thousand federations 
      burst into the blue sky, 
      unfurling like false spring! 

The sound of trickling water consumes 
     bus drivers and cart pullers alike. 

Insanity is okay, 
     although mistakes are sometimes made. 

Usually, these thoughts disappear. 

Slowly, a city comes to know itself by 
                                            the bend of a river, 
               the argument of a steel canal. 

Behind us, mountains; 
     ahead, 

     cartwheels of conversation,                   

                                           opening.

Solsken för Kim Dae-jung


den dagen du dog hörde jag helikoptrar
& jetplan som flög över seouls gamla huvud
solen var stekande het och brände ner
teheran-ro & stålgatorna i gangnam
var fyllda av unga flickor med paraplyer
vid tunnelbaneentrén höll en ung man
en äldre man om händerna han skrev
någonting i ett litet block, båda såg ledsna
ut för något men jag visste att det inte var
på grund av dig; & när jag gick nedför trapporna på väg 
ner i tunnelbanestationen tittade jag på flickor som kom upp
med handväskor som täckte deras bakdelar för att
förhindra tjuvtitten under kjolen & de kameror
jag nyligen läst om blir fler …
jag visste att du just hade dött & hur
kunde någon här ha den vetskapen
men det gjorde mig ledsen hur som helt att tänka
på ditt långa & otroliga liv & livet
för gwangjufolket som är så olikt från
det liv flickan har hon går genom gangnam
hon bär en ansiktsmask inte för att hon har influensa
utan på grund av ett besök nyligen hos ansiktsdoktorn
& det är inte hennes fel & jag vet ingenting 
om hennes liv men jag undrar vad poängen är
med allt detta trots att jag inte förväntar mig ett svar
från henne för att inte tala om någon här jag måste hitta mina
egna grunder för livet & gå vidare inom mig,
jag måste sluta tänka på sorgliga saker som
fotot av dig och kim jong-il, hand i 
hand till sist, medan ko un tittade på; jag måste tro
på någon sfär av frihet där
flickor kan gå omkring med korta kjolar
& hålla paraplyn för att skydda sina blekta
ansikten från den skadliga gamla solens gamma strålar
& pojkar måste inte göra sin tjugosex
månader & gamla kvinnor behöver inte leva i 
källarvåningar & kravla uppför trapporna
& ingen försöker stjäla blicken upp under kjolen hos
någon alls & sjabbiga gamla mattor täckta med röd
chilli utlagda för att torka kan bli lämnade mitt i 
gatan; jag måste tro på den här
gatan & anledningarna för att vandra ensam på natten
& så skriver jag & tänker på dig i förfluten tid
& vet att bara några timmar efter att du dött
hade din wikipediasida ändrats för att skildra
faktum & då visste jag att du verkligen var borta
& det stod bortom alla tvivel & ditt liv var inte 
längre en artikel som inte citerar sina källor
utan snarare en sång fri från kidnappare och fiender
& krokodiler som gråter aloe vera tårar ja glöm
att det inte spelar roll nu, du kommer att ansluta till mr roh
någonstans bakom ett vattenfall & tillsammans kommer ni
vänta på att resten av oss ska anlända (en efter en som
sommardagar fyllda med tårar som faller & händer


                        & solsken