Våren inslagen i trasor känner desperationen
 I mina slag i våra dagdrömmar*
 talar till oss utan munnar
 blåslagna harmonier
 
 Dina mjukaste ljud ända fram men de når mig inte ännu
 du är en frusen flod & jag en båt*
 järnfryst & hämndlysten 
 spottande rök

 ögonblicket dina ord blir en fågel & flyger
 till och med rykten blir upptända som sanningen*
 målad på ett fönster
 åskan bleknar
 
 Våren du är en röklock blåst på tvären
 & en skog genomskjuten med ångande spar*
 eller kulor som skakar solen
 ljus som hamrar
 
 tusen rastlösa revolutioner under dina vingar
 när jag sover föds ett barn*
 utan att veta hur man springer inte
 i min dröm
 
 & du ska komma tillbaka snart likt ett stenregn
 mot dörrsprånget av min kärlek*
 på glänt men din charm & ljus!
 Jag ropar ut!