Vår*


Våren inslagen i trasor känner desperationen
I mina slag i våra dagdrömmar*
talar till oss utan munnar
blåslagna harmonier

Dina mjukaste ljud ända fram men de når mig inte ännu
du är en frusen flod & jag en båt*
järnfryst & hämndlysten 
spottande rök

ögonblicket dina ord blir en fågel & flyger
till och med rykten blir upptända som sanningen*
målad på ett fönster
åskan bleknar

Våren du är en röklock blåst på tvären
& en skog genomskjuten med ångande spar*
eller kulor som skakar solen
ljus som hamrar

tusen rastlösa revolutioner under dina vingar
när jag sover föds ett barn*
utan att veta hur man springer inte
i min dröm

& du ska komma tillbaka snart likt ett stenregn
mot dörrsprånget av min kärlek*
på glänt men din charm & ljus!
Jag ropar ut!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *